måndag 17 maj 2010

...och aldrig kom man hem

Ha! Jag fann dem! De bor inte alls i det hus som jag trodde, det var en bit till. Katrin stod ute och mekade med något på gården när jag kom trampandes, och efter att hon visat mig gårdens alla djur (de har hästar, höns, ankor, katter, hundar och Fan vet allt) så bjöd hon in mig i kåken. Därinne satt Charlie med välbandagerat ben och surrade med någon annan snubbe som hette Ove eller Otto eller nåt. Ibland sneglade de på en jätteteve som visade Mr Beanfilmen, men gudskelov tog den snart slut. Jag slog mig iaf. ned och ljög ikapp med gubbarna och fick mig ett glas Fun eftersom jag varken dricker kaffe eller te. Men jag var i gott sällskap för det gjorde inte Ove-Otto heller (han drack också Fun).
När jag lite senare skulle dra mig hemåt igen fick jag reda på att Katrin är elektriker, så nu verkar det som att det kan bli nya elledningar redan i sommar. Ojä!

Jag hade egentligen tänkt klippa gräset den här helgen, men överallt var det bara blommor blommor blommor

Söndagen började toppen. Låg och läste länge, och efter frukost väntade mest en massa disk och plock som vanligt innan Monstertrucken skulle plocka upp oss. Så jag fixade, och blev klar. Men ingen far kom. Vi hade snackat om tre. Jag ringde och hörde, de trodde att de skulle komma iväg från Winges vid tre. Tillslut kom de iväg kvart i fyra (det tar en timma att köra), de var på Rosendal straxt efter fem. Under tiden läste jag mer. Adam stängdes in i ena huset, och blev sur. Tillslut spydde han två gånger efter att ha käkat för mycket i ren tristess.

Adam ville mest bara ut

När de så äntligen kom fram borde jag bara lastat i mina saker i bilen så vi kunde ha åkt, men nej - jag hade fått för mig att vi skulle få på en press. på taket eftersom det regnar in lite i stora huset. Pappa och jag hade snackat lite om det på telefon och hade planerat att bara dra över presenningen lite snabbt med ett par snören, och sedan förankra den lite lätt medan vi fikade. Planen grusades dock av diverse spik i taknocken och allt drog ut på tiden. Rejält. Alla ruttnade på alla och riktigt dålig stämning rådde in åbäcket tillslut typ hamnade på plats. Sedan for vi äntligen hem, jag var hemma halv tio. Pust!

Pappa och försök två eller så

Jag och försök 666 eller nåt

Tadaa!!

2 kommentarer:

  1. Du borde inte varit förvånad över hur lång tid det tog.

    SvaraRadera
  2. Olle12:05

    haha, nej. men det var jag inte riktigt heller. förutom pressen då, det borde ha gått snabbare

    SvaraRadera