Äppelmos

I början av veckan testade jag att göra äppelmos för första gången, något som visade sig ta längre tid än jag vågat tro. Dag ett gick fint, dvs. att skala, kärna ur och sånt. Därefter skulle äppelbitarna varvas med socker i en kastrull och stå kallt i ett dygn. Så långt var det inga problem, men dag två, när det skulle kokas till mos, då blev det mek. Äpplena skulle bli mos på tjugo minuter-en halvtimme, men icke. Tvåochenhalvtimme senare var moset inte mos ännu, och detta trots att jag tagit potatismosaren till hjälp, och klockan var en bra bit över två på tisdagsmorgonen. Så jag gav upp, tog kastrullen av plattan och gick och la mig.

Efter jobbet och ett möte med studentteatern på universitetet gav jag mig så på de förbannade äpplena igen, nu med mer våld bakom potatismosaren. Men det hjälpte föga, och efter en knappt timme gav jag upp. Så det bidde inget äpplemos – det bidde kompott. Rosendalskompott.

Skalade äpplen

Skivade äpplen

Sönderkokta äpplen

Äppelkompott på burk

Gissningsvis var äpplena från mitt ena träd alldeles för hårda. Men kompotten smakar iaf. alldeles utmärkt.