1:a maj 2oo9

1:a maj + Jenny = Nationalteatern. Vi började således dagen med låten ’Jenny, havens skräck’, innan det var dags för frukost ute i solen vid det nyfunna utebordet från boden. Därefter väntade helgens jobb; att få ordning på dasset. Så medan Jenny läste i solen började jag försöka slå bort den gamla toasitsen eftersom den verkade vara fastskruvad underifrån, och jag inte var så sugen på att trängas med latrintunnan. Dock utan något som helst resultat.

Jenny i solen

Efter ett tag kom Jenny förbi och undrade hur det gick, och eftersom det inte gick alls kom hon med några tips och vips var sitsen lös. Sen väntade ett getingbo stort som en handboll och en hel del sopade av väggar och tak innan det var dags för den nya blåa toasitsen i frigolit. Det visade sig dock rätt snart att för att fast den behövde jag en stjärnmejsel, och även om det verkar som att det redan finns alla redskap och verktyg man kan tänkas behöva på det här stället så fann jag ingen stjärnmejsel. Skönt med paus, tänkte jag, och dessutom började det ändå bli dags att fara in till byn och kolla om det hölls något 1:a majtal och hämta vatten.

Dasset

Getingbo

Sagt och gjort, det var bara att putta igång bilen, som tydligen heter Edith efter Edith Piaf, och kolla in stan. Vi fann dock inget tal, och inte heller någon stjärnmejsel men väl en glass var innan vi tog en promenad till kyrkan och vidare till någon sorts trädgårdsblombutik, förbi en gammal husgrund och tillbaka till Edith och vattendunken.

Kyrkan

En gravsten som jag inte kunde låta bli att fota

Vad tittar Jenny på?

Jo, Puhpinnar deluxe, ett helt avgasrör

Jag i blomsterbutiken

Väl tillbaka på gården gjorde vi spenatpaj och spelade några omgångar krocket medan den stod i ugnen. Efter maten fortsatte jag sedan med dasset medan Jenny tog sig en lur i eftermiddagssolen. Det blev lite mer rivning av golvmatta, avlägsnande av någon sorts masonit och att ta bort en sjuhelsikes massa spikar innan jag avslutade med att sopa än en gång. Lagom till jag var klar vaknade Jenny och jag fick med henne på skattjakt på vinden av det mindre huset, något som jag varit sugen på redan vid förra besöket.

Dassfix

Men för att komma upp på vinden behövde jag ju en stege, och stegen stod i boden. Och för att komma in i boden behövde jag en hel nyckel. Och en hel nyckel kunde jag inte ordna mitt i påskhelgen, så den gjordes ju veckan därpå, och därför fick jag vänta till nu. Men det slutar inte där, för när jag väl rest stegen och klättrat upp så fastnade nyckeln i låset efter att gått upp halvvägs (dessa nycklar, ibland tror jag att jag ska bli galen). Jag kämpade en god stund med Jenny påhejandes från marken men tillslut gav jag upp och hämtade en tång att bända upp det med. Det lyckades och så äntligen fick jag så upp dörren till vinden för att mötas av den förra ägarens andra favoritgrej efter nycklar och lås; plast. Bakom plasten var det dock tomt, sånär på de gardiner som syns i fönstret från tomten.

Vindsdörren

Yeah

Plast

Vinden, utan skatt

En nyfiken Jenny

Det förbannade låset

Ingen skatt alltså, men humöret var snart på topp igen efter lite mer krocket i kvällssolen, och sedan rundade vi av med en ordentlig kvällspromenad på ca. tre timmar medan Adam vaktade huset.

Dagens andra omgång krocket

Kvällspromenad